Doftliljor

Doftlilja

Doftliljan är en vacker lilja, som doftar otroligt gott.

En gång för kanske 10-12 år sedan , så köpte jag i vår lilla affär en påse med små knölar.

Då visste jag inget om Doftliljan.

Bara att den såg fin ut på kartongbiten.

Det visade sig att den växte bra och fick en massa ganska hårda , avlånga blad.

Bladen rasslar väldigt i vinden, som vass,

så vi undrade ofta då vi satt ute och åt vad det var för ett konstigt ljud.

Och vi väntade länge på blommorna, som inte kom förrän i mitten av augusti.

Men då blev vi förtjusta i den, både för att den doftade så gott och för att varje blomma var så fin.

Liljorna trivs i krukor.

De första knölarna satte vi i den gröna plastbyttan.

Den byttan har jag sen satt såna i varje år.

För den är inte så tung, och lätt att flytta runt med handtagen.

När vi sen skulle tömma ut byttan första hösten, vid frost, 

så upptäckte jag en massa små, små runda orangeröda knölar.

Det hade då  bildats massor av nya knölar, som jag sparade till nästa år, med de andra lite större.

Doftliljor sätter jag nu på friland med.

Sen har det bara rullat på, med nya små knölar som bildas varje år.

Många av mina vänner har fått av dem varje år, för att själva få sätta.

De minsta knölarna sätter jag i speciella krukor, så de får växa på sig några år.

De måste bli lite större innan de ger blommor.

Jag har säkert minst hundra små knölar, men kanske bara 30 som blommat här hos oss i år.

Eftersom de blev så många, så började jag sätta ut dem i landen med.

De kan fylla ut där de är glest vissa tider, först med de långa bladen, sen med blommor.

Knölarna jag just tagit upp.

Så här års , så tar jag upp alla knölarna som jag haft i landen och klipper av blasten.

De som står i  krukorna , får stå kvar i dem, men blasten klipps av på dem med.

Sen ställer jag in alla i vårt varma pannrum.

De här knölarna vill nämligen ha mellan 15-20 grader på vintern, då de vilar.