Jordärtskocka, senhöstens rotsak.

Jordärtskockans fina blommor

Det började med att jag fick några knölar av Jordärtskocka för några år sedan.

Jag satte dem då bland mina grönsaker.

Jag hade ingen aning om hur växten skulle se ut, då jag förut bara sett knölar.

Visste inte att de skulle bli över 2 meter höga och få fina gula blommor, som solrosor ungefär.

Efter ett par år så förstod jag, att man ska ha dem för sig själva.

De skickar ut knölar överallt, och kan då sprida sig hej vilt.

Och ska man köra hela grönsakslandet med jordfräs, så kan de inte stå där i flera år.

Växer hög i augusti

När man ser den här bilden av jordärtskockan bredvid en av våra krusbärsbuskar,

så förstår man att man varje år måste ta upp alla knölar och börja om med ett par nya.

Förra året åt vi dåligt av den, och glömde gräva upp alla de som var där.

Så denna höst får vi i stället många och små skockor.

En månad senare, i september, har de börjat blomma.

De växer väldigt höga och har då i september blivit 2, 5 meter höga.

Men då är det för tidigt att ta av knölarna.

Många fina blommor är det, fast högt upp.

Man måste vänta så länge som möjligt med att ta knölarna, helst bara ett tag innan marken fryser.

Innan dess är de för små.

Man kan också ta dem i vår när tjälen går ur marken, då de klarar vintern bra.

Vi tog upp några för en vecka sedan för att äta.

De var goda, men lite små.

Man ska skala dem precis innan de ska anrättas, för de mörknar snabbt.

Ska de ligga skalade ett tag, får de ligga i vatten med lite citronsaft i.

De passar att blanda med potatis till mos, eller gratäng.

Man ska dock inte äta alltför många på en gång, då de är väldigt gasbildande.

Det upptäckte vi en gång, då vi gjorde en god soppa på dem.

Knölarna är svåra att skala.