Thursday, November 7, 2013

Hästkastanjen under ett år.


Januari med snötäcke på trädet.
För ungefär 35 år sedan, då barnen var små,
fick vi av en man, ett Hästkastanje-frö, som börjat gro.
Vi planterade det i ett land först, där det växte sakta.
När vi efter ett par år bestämt mer om var vi ville ha ett så stort träd,
så flyttade vi den dm-höga plantan till kanten av berget på framsidan av huset.

Knoppar i maj
Kastanjen växte väldigt långsamt, det tog nog 10 år innan det kom ikapp våra barn i höjd.
Sen dröjde det nog 10 år till innan det började bli ganska så stort och få första blommorna.


Vackra blommor i början av juni.
Jag tycker det ser ut som en massa vaniljglass-strutar som är uppe i trädet.
När man ser det på håll.
På nära håll så ser man de vackra blommorna, med lite rött och gult i.
Nu har trädet växt sig väldigt stort.
Av någon anledning så delade det sig, så det växer upp 4 stammar från marken.
Kanske blev det skadat på nåt sätt då det var litet.

Ett stort träd nu
För att inte gräsmattan och blommorna under den, skulle bli utan sol,
så har min man sågat av flera grenar nertill, för några år sedan.
De var nästan ända ner på marken, så det var svårt att komma under och klippa gräset.

Det ger fin skugga varma dagar.
Det blev då ett  mycket vackrare träd, där vi och växterna kan få skön skugga under det.

Vacker syn från mitt fönster då jag sitter vid datorn.
Kastanjen är vacker hela året om.
Så jag är glad att vi planterade trädet just där,
 så vi ser det från alla fönstren på framsidan av huset, där vi ju är mest..


Kapslarna med sina frö inne i.
Nu har alltså alla löven ramlat av trädet, så jag har fått kratta ihop dem.
En del kapslar hänger kvar där i trädet under vintern och ramlar sen ner då och då.
Men de flesta har ramlat ner under flera månader.
Fröna, de vi kallar kastanjer, ligger i frukter som kallas kapslar.

Kastanjen med första morgon-frosten nu i höst.
Nu har snart ett år gått sen den första bilden jag tog i januari.
Hoppas vintern väntar ett tag till innan trädet blir fullt av snö igen.





No comments:

Post a Comment